lördag 13 december 2008

Igår tog jag mitt första steg mot min healning och ni kan knappast ana hur skönt det kändes, i den stunden.
Det tar tid att inse att man en dag måste rocka på, ni vet vad jag menar. Men när den dagen anländer, då känns det som om man börjar om med nytt krut i kroppen och känner att inget kan stoppa en.
Så nu kör jag - with a pocketful of sunshine och laddat krut som jag inte är rädd att använda.

Pis.

Inga kommentarer: