Det är så mycket som har hänt och händer just nu.
I torsdags skrev jag ett långt, alldeles för långt, inlägg om en händelse jag sent kommer att glömma. Den torsdagen mötte jag framtiden, jag mötte de bedrövligaste och äckligaste 11-åriga tjejerna i mitt liv.
Min slutsats - mina barn ska bli hemlärda.
I fredags hade jag till att börja med prov i Psykosocialt arbete och som vanligt så har jag ingen aning om hur det gick, jag hade mina tankar på lite annat då också.. nämligen det fruktade talet. Som tur var så var vi bara åtta stycken och det visade sig att det var fler än jag som var nervös. Så cool som jag ibland är så gick jag upp först, frivilligt mina vänner. Frivilligt! Även fast min röst svek sig då och då och att jag pratade i 3,57 fast man skulle prata i 5 så är jag faktiskt ganska nöjd ändå. Jag behövde inte använda några av mina bortförklaringar som jag hade tänkt ut kvällen innan.. om jag skulle bli röd så skulle jag t.ex. säga något liknande med "Ja, för att demonstrera så var min bror ungefär såhär röd när han föddes." (Jag pratade om min brors för tidiga födsel och det var inte alls lika tråkigt som det låter.)
Efter att jag avslutat den jobbiga skoldagen så var jag lättad, jag packade mina saker och tog bussen hem till Offis.
Jag ångrar inte en sekund att jag släpade hem min gitarr, Morgan, även fast det kändes som om jag gick runt med en jättelik penis på ryggen.
/Fröken Johansson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad jag skulle vilja se dig alldeles röd i ansiktet och försöka övertala publiken om att det var färgen på din brors ansikte när han föddes! haha!
Men då måste hålla med om att det skulle vara en ganska bra bortförklaring om så nu var fallet?
Skicka en kommentar