Jag kom ganska nyligen hem från en storhandling på Pirren och en middag på Max med min mamma, jag hann inte mer än logga in på msn då jag fick ett meddelande "fniss läs min blogg". Självklart gick jag in på dennes blogg för att läsa och det första jag ser är en stor bild på mig, det värmde i hela mitt hjärta. Jag läste bloggen och slutade alldeles rörd, allt detta för en alldeles speciell handling jag gjorde för ungefär ett halvår sedan - jag vek nämligen toalettpapperet. Jag skäms fortfarande lite för denna handling, men inlägget var så himla fint.
Så tack Sara, speciellt tack för att du för detta vidare och aldrig låter det förglömmas. Tack!
För er som är intresserad att läsa om detta och hennes blogg i ren allmänhet:
http://deciliter.blogg.se/Men en sak ska ni ha klart för er, retar ni mig på något vis så kommer jag att personligen söka upp er, bryta mig in i era hem och vika era jävla toalettpapper.
Nu ska jag besöka tvättstugan för 2:a gången, på ett år. Bravo! Men ett litet framsteg är också framsteg.
/Fröken Johansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar