1 timme och 22 minuter

Kvällen slutade vid tre i natt och innan dess hann jag bli rädd ett antal gånger, även fast jag visste om det mesta.
Som jag skrev i förra inlägget så satt tjejerna och kollade på en film, jag och mamma gick dit och såg slutet. Till en början satt vi och hånade filmen när de skar av huvuden och liknande men vid slutet-slutet så blev vi så rädda så att vi flög från dörröppningen till andra sidan rummet. Jag tror att vi skrek mest av alla.
Värst var nog ändå när Lee, en av ledarna, hade gömt sig helt svartklädd bakom mig, där jag stod totalt omedveten i dörröppningen. Plötsligt slog det mig: "Här kan jag ju inte stå, det är alldeles mörkt och kymigt bakom mig." Så jag vände mig om för att försäkra mig om att det verkligen var kymigt och yes, där stod hon som en mörk skepnad och jag skrek och kastade mig över alla tjejers ben. Jag klev på vissa, så jag skämdes lite efteråt och tanken var ju inte att skrämma mig utan det var ju tjejerna som skulle bli rädd - pinit!
Men det var en rolig kväll, speciellt när vi skulle "kalla på andarna". Jag tror att vi bara lämnar det så.

Snön ligger kvar och jag är helnöjd. Jag tvivlar på att det är lika snöfint i stan som det är här. Det är aldrig lika fint i stan som här, lär er det.

Fotbollsträning ikväll igen och det ska bli så grymt roligt! Mamma ska följa med och ev. träna med oss, superkul! Men ojoj, vad hon ska få smaka på fröken Johansson's muskelmassa.

Måste lägga till att jag kom precis från den mest bedrövligaste film jag någonsin sett - Superheroes. Jag slösade inte bara bort 1 timme och 22 minuter av mitt liv på filmen, jag missade även reprisen av "Ugly Betty". Så gör inte samma misstag som jag och se den filmen.


/Fröken Johansson