Man sitter där med hörlurarna i och armbågen vid fönsterkanten så att man kan stödja sitt överdrivet tunga huvud.
Det är så skönt, tills man tappar greppet om den där fönsterkanten och man vaknar till med ett ryck - nerverande, alla 6 gånger och varannan gång upptäcker man att man har inte bara två mungipor, utan två mungipor utstyschlad med dreggel. Även det är lika glamoröst.
Jag har svårt att tro att jag någon dag kommer ha en pojke som inte bara sover vid min sida utan även med mina fullt oregelbundna, oväntade och otäcka dreggel-attacker. Jag dregglar inte alltid, men det händer.. ibland även i vaket tillstånd.
/fr. Johansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar