Min, bara min

Lycka. Lycka lyser i mina klarblåa ögon.
Förväntan. Förväntan spritter i min livliga kropp.

.. för en lägenhet?

Men det är inte vilken lägenhet som helst.
Nej, utan det är världens finaste lägenhet.
Till mig? Ofattbart!
Den är nästan för perfekt.
Och den är min? Bara min min min min.
Visserligen måste jag vänta några veckor.
Men det är den värd, helt klart!


Ett plus på det hela.
Imorgon flyttar vi upp till Ekeberg.
Lämnar min hemby, Änge, för gott.
Känns mest skönt faktiskt.
För det senaste halvåret har bara kretsat runt huset i Ekeberg. Allt!
Okej, en liten överdrift kan väl ha hänt att jag tryckte till.
Men det känns skönt att komma till det stället som vi ska vara.

Ett nytt hem.

Jag har faktiskt inte tid längre, ska kila ut med lill snuttisen.
Sen ska jag springa upp till Kinky :)


Vi hörs!

/Natta

Bondjävel

Nu är det såhär att jag är otroligt less på alla fördomar folk har om oss Offerdalsbor.
Visst finns det bondar häromkring, men det betyder inte att jag är det?
Det är som om jag skulle säga att alla som bor i stan är knarkare, bara för att det finns knarkare där.

Vilket är helt fel.

Jag vet att Offerdal ligger ganska öde från allt annat, men för det betyder det inte att vi som kommer härifrån är konstiga på något vis.
Okej, vissa härifrån kan väl ha sina större brister. Men det beror definitivt inte på att dom kommer från Offerdal.

Jag var på Storsjöyran förra veckan. Träffade massor av okänt folk och hade det allmänt trevligt.
Man stod och pratade och så kom frågan om vart man kom ifrån, svaret blev ju såklart "Offerdal".
- Offerdal?
- Ja, precis. Det ligger fem mil utanför Östersund.
Fem mil utanför Östersund, alltså ett väldigt öde ställe - det är bönder vi snackar med.
Hånskratten satte sig snyggt i fejan, likaså bondskämten om åkrarna och koskiten.
- Haha, jomen visst är det så. Inte.
- Jodå, bönder.. haha!

Egentligen tar jag mig inte så illa vid som det kan tyckas. Men att nästan alla tänker så om oss, dom som inte besökt Offerdal dvs, stör mig oerhört.

Och till hösten ska jag till stan, gå skola och kanske tillochmed bostätta mig där.
Jag vet redan nu hur folk kommer dömma mig för mitt ursprung.
Hur många gånger folk kommer påpeka att jag är bonde.

Så häromdagen när jag umgicks med två av mina nära vänner, tänkte jag på det här.
Bönder? Vi kommer aldrig komma ifrån det.
Jag kände genast - varför inte spela ut skiten? Varför inte göra en rolig grej av det hela?

Det gjorde vi.

Vi letade kläder och klädde ut oss så likt bönder vi kunde.
Och vi dokumenterade det.

Nu har vi även ett namn, en förkortning - FJBJ



Så fuckers.


Fast jag inte bor i en lada, inte har kossor, grisar, hönor eller en åker som måste plöjas och lukten av koskit sipprandes efter mig..

Så får ni nu glatt kalla mig bonde, om ni vill.

Ciaaaaaaaaao,

/ Natta

Hej och välkommen till min egna blogg !

För att inte tråka ut er det första jag gör, så skriver jag inte så mycket om mig själv.
Det viktigaste är nog att ni vet min namn, Nathalie Johansson.
Och att till hösten ska jag studera samhälle på Wargentinskolan i Östersund.

Jag är inte en direkt rutinerad eller begåvad skrivare.
Men jag ska göra mitt bästa för att skriva något läsvärt.

Och jag tror att det mesta jag skriver kommer handla om mina synpunkter på olika saker runt om i samhället, kanske tillochmed världen.

Okej, det där lät übertråkigt? Men förhoppningsvis blir det inte lika tråkigt att läsa.

Ciaaaaao,

/ Nathalie