Framtiden

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva.


Helgen är nu slut. Igen.
Veckorna går någorlunda fort, likadant helgerna.
Och månaderna.. åren.
Snart sitter jag där, kanske inte just på den här sidan..
Kanske inte med denna dator i knät, eller i den här lägenheten.
Men då sitter jag där, var jag nu än befinner mig och gör, och tänker tillbaka.
Kanske skriver jag en text om djurplågeri i min spalt till en tidning?
Kanske rättar jag proven som min klass gjorde förra veckan?
Eller helt enkelt ligger i ett gatuhörn, fortfarande berusad från gårdagen.

Jag vet inte.

Ingen vet hur framtiden ser ut.
Inte ens om den ser bra ut, eller dålig.
För vad som helst kan ju hända?
Och för vissa är det nog lika bra att dom inte vet, andra inte.
Dom flesta tror nog att dom kan se sin framtid, kanske inte exakt men nästan.
En del ser den som ett stort mörker med stickande knivar.
Andra ser helt tvärtom, ett stort ljussken med utsträckande armar.

Jag ser inget.

Och jag tror att jag inte är ensam om den saken, även fast det kan kännas så ibland.
Mina närmaste vänner vet redan vad dom ska utbilda sig till och vad dom ska jobba som.
Och jag.. har inte den blekaste aning.
Jag tar dagen som den kommer, helt enkelt.
Vem vet? Jag kanske inte ens lever imorgon.

Det brukar min mamma använda sig av när hon shoppar, för övrigt.
"Äh, vi köper det! Vem vet hur det ser ut nästa år? Vi kanske inte ens lever då."
- Poängen är kanske svårförstådd. Men för mig är den tydlig.

Tack & adjö!


/ Er lill Johansson

Desperat

Planerna är ändrade för kvällen.
Var tänkt att jag skulle ta bussen hem idag.
Men icke, ändringar!
Blir i stan ikväll också.
Men ikväll ska jag och Sarah inte slockna på golvet.
Nej! Ikväll ska vi ut, ut och träffa folk.
Hoppas vi lyckas, känns som om jag behöver en lyckad kväll med trevligt umgänge.


Och jag ska sluta hoppas, sluta drömma.
Då slipper man bli besviken?
Logiskt tänkande av lill Johansson.


Men om det händelsevis skulle vara så att någon läser min blogg..
Och att personen i fråga befinner sig inom Östersunds områden..
Och vill umgås med en halvgalen person..?
RING MIG!
Öppen för förslag.



Ses då!

/Lill Joh.

Skrota!

Kärlek.
Finns det ens något ord som heter så?
Finns det verkligen i ordlistan?
Finns det någon som vet vad riktig kärlek är?
Jag tvekar.

Jag tvekar på kärlek.

Redan som sextonåring tvekar jag.
Är det en skandall?
Har jag bara otur?
Eller är det mig det är fel på?

Jag får nog aldrig svaret.

Skrota ordet kärlek.
Skrota falska förhoppningar.
Skrota det motsatta könet.
Skrota spåkärringar.



Läggdags för överdriften själv, lill Johansson.



/ Er Natta

Äntligen

Nu sitter jag här.
I min alldeles, alldeles, alldeles egna lägenhet.
Är det inte underbart? Vilken frihet!
Visserligen sitter jag på en tältsäng.
Men min 1.20 säng kommer till nästa vecka, dom andra möblerna också - YES !

Då blir min fina lägenhet fullbordad.


Jag har slutat för dagen.
Har en lektion på fredagar, i en och en halv timme, franska.
Franska är den skönaste lektionen skulle jag tro.
Inga läxor, gruppskrivningar istället för prov, tävlingar när man vinner godis!
Och det bästa är nog att man lär sig så mycket.
Tack, Britta för att du är så jävla grym.


För tillfället väntar jag på Sarah 'Al Quida' Lindman. Konungen!
Det är vi, som ni kanske redan vet, som ska förändra världen.
R A D I K A L T !
Vi ska ha våra tidningsrubriker.. en dag.
Jag väljer mellan att förbättra kvinnornas ställning runt om i världen eller rädda jordens klimat?
Det är två stora och viktiga grejer.
Hm, men jag väljer nog att rädda världen. Kvinnorna senare.



Men kom och hälsa på mig nästa vecka, när jag fixat lägenheten!
Storgatan 59 c, längst upp! Okej?



/ Er Natta

Min, bara min

Lycka. Lycka lyser i mina klarblåa ögon.
Förväntan. Förväntan spritter i min livliga kropp.

.. för en lägenhet?

Men det är inte vilken lägenhet som helst.
Nej, utan det är världens finaste lägenhet.
Till mig? Ofattbart!
Den är nästan för perfekt.
Och den är min? Bara min min min min.
Visserligen måste jag vänta några veckor.
Men det är den värd, helt klart!


Ett plus på det hela.
Imorgon flyttar vi upp till Ekeberg.
Lämnar min hemby, Änge, för gott.
Känns mest skönt faktiskt.
För det senaste halvåret har bara kretsat runt huset i Ekeberg. Allt!
Okej, en liten överdrift kan väl ha hänt att jag tryckte till.
Men det känns skönt att komma till det stället som vi ska vara.

Ett nytt hem.

Jag har faktiskt inte tid längre, ska kila ut med lill snuttisen.
Sen ska jag springa upp till Kinky :)


Vi hörs!

/Natta

Bondjävel

Nu är det såhär att jag är otroligt less på alla fördomar folk har om oss Offerdalsbor.
Visst finns det bondar häromkring, men det betyder inte att jag är det?
Det är som om jag skulle säga att alla som bor i stan är knarkare, bara för att det finns knarkare där.

Vilket är helt fel.

Jag vet att Offerdal ligger ganska öde från allt annat, men för det betyder det inte att vi som kommer härifrån är konstiga på något vis.
Okej, vissa härifrån kan väl ha sina större brister. Men det beror definitivt inte på att dom kommer från Offerdal.

Jag var på Storsjöyran förra veckan. Träffade massor av okänt folk och hade det allmänt trevligt.
Man stod och pratade och så kom frågan om vart man kom ifrån, svaret blev ju såklart "Offerdal".
- Offerdal?
- Ja, precis. Det ligger fem mil utanför Östersund.
Fem mil utanför Östersund, alltså ett väldigt öde ställe - det är bönder vi snackar med.
Hånskratten satte sig snyggt i fejan, likaså bondskämten om åkrarna och koskiten.
- Haha, jomen visst är det så. Inte.
- Jodå, bönder.. haha!

Egentligen tar jag mig inte så illa vid som det kan tyckas. Men att nästan alla tänker så om oss, dom som inte besökt Offerdal dvs, stör mig oerhört.

Och till hösten ska jag till stan, gå skola och kanske tillochmed bostätta mig där.
Jag vet redan nu hur folk kommer dömma mig för mitt ursprung.
Hur många gånger folk kommer påpeka att jag är bonde.

Så häromdagen när jag umgicks med två av mina nära vänner, tänkte jag på det här.
Bönder? Vi kommer aldrig komma ifrån det.
Jag kände genast - varför inte spela ut skiten? Varför inte göra en rolig grej av det hela?

Det gjorde vi.

Vi letade kläder och klädde ut oss så likt bönder vi kunde.
Och vi dokumenterade det.

Nu har vi även ett namn, en förkortning - FJBJ



Så fuckers.


Fast jag inte bor i en lada, inte har kossor, grisar, hönor eller en åker som måste plöjas och lukten av koskit sipprandes efter mig..

Så får ni nu glatt kalla mig bonde, om ni vill.

Ciaaaaaaaaao,

/ Natta

Hej och välkommen till min egna blogg !

För att inte tråka ut er det första jag gör, så skriver jag inte så mycket om mig själv.
Det viktigaste är nog att ni vet min namn, Nathalie Johansson.
Och att till hösten ska jag studera samhälle på Wargentinskolan i Östersund.

Jag är inte en direkt rutinerad eller begåvad skrivare.
Men jag ska göra mitt bästa för att skriva något läsvärt.

Och jag tror att det mesta jag skriver kommer handla om mina synpunkter på olika saker runt om i samhället, kanske tillochmed världen.

Okej, det där lät übertråkigt? Men förhoppningsvis blir det inte lika tråkigt att läsa.

Ciaaaaao,

/ Nathalie